Nu har jag landat hemma i rummet igen, efter en helg med stim och stoj.
Denna killen här ovan är inte så liten längre och det märks på både tal och sätt att vara. Han pratar, pratar och pratar och dessutom hör man vad han säger. Frågar man vad han vill ha på mackan får man som svar "ooooosst". Roligt att se att han har utvecklats men samtidigt får han gärna stanna i växten nu. Lilla kusinen. Att han är kille märks också kan jag säga. Särskilt när han tar i när vi har dragkamp. Hehe.